Inom forskningsområdet positiv psykologi påpekar forskare att fokus har varit på psykologisk ohälsa under stora delar av psykologins historia. Rand och Snyder undersökte förhållandet mellan positiva och negativa subjekt i publikationer mellan 1872-2003 i databasen PsycINFO.

Genom att använda sig av motsatsord som happiness-sadness, hope-hopelessness, optimism-pessimism etc. fann man mer än dubbelt så många studier gjorda inom traditionell (problem) fokuserad psykologi. The National Institute of Mental Health i USA anser att om man framgångsrikt behandlar fler individer med psykologisk ohälsa leder detta till att den amerikanska populationen blir psykologiskt friskare. Enligt detta antagande skulle välbefinnande bli resultatet när upplevelse av stress avtar, men det finns forskning både inom psykiatrisk och psykosomatisk forskning som motbevisar denna hypotes.

Individer som upplever ökat välbefinnande, eller är blomstrande, fungerar och mår bättre än andra, men knappt en femtedel av den vuxna befolkningen i USA blomstrar. Corey Keyes från Emory University, USA, menar att man behöver fokusera mer på vad som får människor att blomstra för att motverka psykologisk ohälsa.

Corey Keyes talar om Positive Mental Health och definitionen av Flourishing är följande: Att man varje dag eller så gott som varje dag upplever minst en positiv känsla+6 positiva funktioner av den känslan (vad den leder till för individen). Mätinstrumentet mental health continuum–short form (MHC-SF) mäter emotional well-being (EWB), subjective well-being (SVB) och psychological well-being (PWB). Motsatsen till Flourishing är Languishing: Att man en gång, två gånger eller aldrig upplever en känsla av välmående+6 positiva funktioner av den känslan.

Flourishing är en kombination av två teoretiska inriktningar som förklarar välbefinnande, hedonisk välbefinnande är när man är nöjd, tillfreds med sitt liv och i gott stämningsläge. Eudaimonisk välbefinnande, innebär att man trivs med sitt liv, där man känner sig älskad och har ett beteende som man mår bra av. Med åtminstone ett element från den hedoniska förklaringen och sex stycken från den eudaimoniska upplever man flourishing:

Hedonisk förklaring, ursprung från Epicurus; positiva känslor; är nöjd med livet.

Eudaimonisk förklaring, ursprung från Sokrates och Aristotle; att ge något i sitt samhälle (närmaste omgivning eller samhället i stort); social integration; social utveckling; acceptera andra; socialt intresse och samhörighet; acceptera sig själv; upplevelse av kontroll; positiva relationer med andra; personlig utveckling/mognad; autonomi; upplever att man har en mening i livet.

Forskning inom subjektivt välmående (SVM) har ökat snabbt under de senaste tjugo åren. Samband mellan upplevelse av lycka, positivt välbefinnande, och nöjdhet med livet har identifierats. Välbefinnande har t ex i studier visat på samband med personlighetsdrag, inställning och förmågan att skapa mål. SVM hänvisar till alla sorters utvärderingar både positiva och negativa. SVM är en paraplyterm för de olika värderingar människor gör angående sina liv, händelser som sker i deras liv, psykologiska, somatiska och under vilka omständigheter de lever i.

All forskning till trots så har forskare lite kunskap om hur välbefinnande ändras över tid, och vilka faktorer som påverkar dessa ändringar. Lite kunskap finns också om faktorerna som kan ge stabila förändringar i nivåer av välbefinnande, såväl positiva som negativa. En av anledningarna till att forskare inte har att studerat hur man bibehåller SVM är svårigheten med att utföra en långtidsmässig studie.

En anledning kan vara vetenskaplig pessimism, dvs om man tror att det är möjligt att uppnå bibehållen ökning i lycka. Somliga menar att det är stunder i vardagen då vi upplever lycka, men att man behöver lära sig uppmärksamma dessa, på samma sätt som man oftast uppmärksammar negativa tankar och känslor.

I motsats till pessimismen så har andra forskare använt interventioner för att öka lyckan. Ny forskning visar att genom att använda sig av sina styrkor i vardagen, visa tacksamhet, förlåtande, och tankemässig självreflektion kan ge ökat välbefinnande.

Flera olika motivationsfaktorer som viljemässigt går att förändra, har associerats med välbefinnande. Till exempel att man jobbar mot olika livsmål som överensstämmer med en individs intresse, värderingar och motiv.

En variation av kognitiva (tankemässiga) faktorer har i forskning visat samband med välbefinnande, t ex att stanna upp och uppmärksamma stunder av välmående, eller att välja en optimistisk förklaring till något, någon, situation eller liknande. Genom att ändra på sitt tankemönster kan man uppleva stunder av lycka.